Inför skatteverket är vi alla omyndiga

Får man ge sitt barn vilket namn som helst? Borde man kunna få det? De flesta svarar nej på de frågorna. Det vore synd om det barn som fick heta Bajskorv bara för att mamma råkade vara på skämthumör, är argumentet. Att ens ge sitt barn namnet Metallica är kontroversiellt.

Metallicas föräldrar fick avslag av Skatteverket men fick rätt i länsrätten, men nu har Skatteverket överklagat domen till kammarrätten, skriver DN.

Man kan diskutera hur länge som helst vad som är ett lämpligt respektive olämpligt namn på ett barn, men låt det inte stanna där. Att skydda barn från att ges namn som kan väcka anstöt är en helt annan sak än att vägra vuxna, myndiga människor från att ta sig det namn de tycker passar bäst på dem själva.

Vill Lennart också heta Pia ska hen få göra det. Vill jag heta Immanuel fast det står ”kvinna” i folkbokföringen så låt mig göra det. På vilken grund diskrimineras vuxna människor genom att tas ifrån sin självbestämmanderätt när det gäller namnval?

Andra bloggar intressant om: namn, namnval, namnlagen, politik, lagstiftning, förmynderi, liberalism, transsexuella, transvestiter, transpersoner, queer, genus, kön, manligt, kvinnligt, män, kvinnor, barn, vuxna

Skatteverket kukar ur

Vuxna människor får heta Snopp i Sverige. Eller; I alla fall Willy, som kan misstolkas som det engelska ”willie” som betyder ”kuk”.

En kvinna som tagit sig det namnet har ångrat sig då hon upptäckt vad namnet associeras med, skriver Aftonbladet. Hon har bett Skatteverket om att få byta, men endast ett byte är tillåtet och hennes skäl anses inte vara giltiga. Nästa instans är Patent- och Registreringsverket som tar ut en avgift på 800 kronor för att pröva namnet, och då är det inte ens säkert att hon får tillstånd att byta.

Mitt upp i allt detta står en grupp människor som inte vill heta Snopp. Människor som vill heta Immanuel eller Lennart Pia. Människor som inte får bara för att det namn de vill ha inte anses tillhöra det kön som står i folkbokföringen.

Det finns en paragraf i namnlagen om att man inte får ta sig namn som kan väcka anstöt, men det är uppenbarligen inte upp till namnbärarna själva att avgöra det. Inkonsekvens, någon?

Andra bloggar intressant om: namn, namnlagen, lagstiftning, byråkrati, Skatteverket, Patent- och Registreringsverket, lagtillämpning, kön, könsord, kukar, förmynderi, liberalism, genus, transsexuella, transpersoner, genus, folkbokföring

Förmynderi och idioti

Vuxna människor har vissa friheter i det svenska samhället. Vi får göra en mängd saker som inte minderåriga får, eftersom vi anses mogna nog att fatta egna beslut. Utom i vissa fall. Namnfrågan är en av dem.

Hon heter Pia men på papperet står det Lennart. Skatteverket säger nej till att lägga till det namn som alla redan kallar henne, med motiveringen att namnet Pia har ”en klar kvinnlig prägel”, skriver Aftonbladet. Eh… Har inte personen Pia det med? kan man undra.

Pia tänker överklaga Skatteverkets avslag. Jag har bara tre ord till henne: You go girl!

Andra bloggar intressant om: namn, namnlagen, lagstiftning, Skatteverket, transvestiter, transpersoner, transsexuella, kön, könsidentitet

”Kvarblivna” könskonträra namn- får man ha det?

Undrar en kanske underlig sak…

Om föräldrar inte ger sitt barn ett namn får de böter. Sen vet jag inte hur man fortsätter processen om de vägrar, kanske ökar böterna..

Nu undrar jag: Om man faktiskt genomgår en könskorrigerande behandling, får sitt juridiska kön fastställt som ändrat, men sen låter bli att byta namn…

(Jag vet att de flesta knappast skulle önska det, men, hypotetiskt…)

…då skulle man ju plötsligt stå där med ett könskonträrt namn. Samma sak om man inte vill betala några 800 kronor utan behåller det gamla förnamn som PRV tvingat en att behålla när man tog ett ”könsneutralt”.

Så, det kan i princip finnas en hel hop med TS-personer som redan nu har könskonträra namn, tom av rent ekonomiska skäl!

Och då undrar jag: Finns det någon tillämpning av deras lagtolkning att man inte får ha ett könskonträrt namn efter ett juridiskt könsbyte? Får man böter om man vägrar byte? Eller är det okej för dessa personer att vara undantag?

Anna

Jesus Christ, vilken inkonsekvens

Det låter som en galning, men det spelar ingen roll. Vem är jag att döma? Jag är rätt galen själv.

En man i England heter numera Jesus Christ. Han har bytt namn och slutat med alkohol, tobak och kött. Han säger sig tillochmed ha fått kraften att hela.

Jag får också heta Jesus om jag vill. Jesus är könsneutralt enligt Patent- och Registreringsverket. Immanuel är det inte. Eftersom jag på papperet är kvinna får jag inte ta det namnet. Vari ligger logiken?

Andra bloggar intressant om: namn, namnlagen, lagstiftning, Jesus, genus, kön, transsexuella, transpersoner, transgender, HBT, könsneutrala namn, inkonsekvens, diskriminering, queer

Därför är Norge bättre än Sverige

Sverige har idag en namnlagstiftning som är djupt orättvis. Vuxna människor får inte ta sig det förnamn de finner bäst enbart för att det namn de vill ha – och ofta är kända under – är reserverat för de som tillhör det ”andra” könet.

En person som uppfattar sig själv och ses av omvärlden som man får i praktiken inte ta sig ett mansnamn om han inte har genomgått ett fullständigt ”könsbyte”, vilket tar många år. I Norge däremot räcker det med att en person har påbörjat hormonbehandling eller har en transgenderidentitet (dvs. är en transperson) för att få ta sig ett namn som tillhör det andra könet än ens juridiska. Detta slogs fast av norska justitiedepartementet i november 2002.

Vi i Namnlagsändring Nu tycker inte att det norska exemplet är det ultimata, då vi anser att det bästa vore om ALLA vuxna individer fritt fick välja förnamn. Ändå: Är det inte dags att plocka upp stafettpinnen innan vi blir ifrånsprungna?

Andra bloggar intressant om: transsexuella, transpersoner, transgender, namn, namnlagen, lagstiftning, Norge, Sverige, frihet, liberalism, förtryck, diskriminering, lagar